Det har varit en lång sommar. Nu har jag en examen i fickan och arbetslivet har dragit i gång på högsta växel. Tiden över till annat krymper, men jag fortsätter driva skolbiblioteksuppropet i den mån jag hinner. Och även om jag nu är färdigutbildad bibliotekarie så driver jag frågan om skolbibliotek framför allt som förälder – det känns viktigt att poängtera.
På skolorna har höstterminen dragit i gång. Några elever har turen att återvända till en skola med väl utvecklad skolbiblioteksverksamhet, medan andra får klara sig utan. För skolbiblioteksuppropets del kändes det som en passande start på höstterminen att fånga upp den inbjudan till samtal som kommunalpolitiker Cecilia Forss gick ut med i radio i somras och göra den till verklighet.
Det kändes som en stor vinst att mötet faktiskt blev av i går. Med på mötet var jag och tre andra personer: en föräldrarepresentant, en skolbiblioteksrepresentant och en rektor. Vi samtalade om vad ett skolbibliotek rent konkret kan ha för betydelse för en skola och dess elever, men också om vilken betydelse det kan ha på lång sikt för samhället. Vi samtalade också om hur situationen i Uppsala skulle kunna förbättras, för på den punkten tycktes vi vara eniga: Förbättringspotentialen i Uppsala är stor! Vi lyfte särskilt fram att Uppsala saknar en kommunövergripande strategi för hur man ska jobba med medie- och informationskunnighet på skolorna, eftersom det nuvarande biblioteksavtalet endast rör läsning. Men vi pratade även om att det skulle vara önskvärt med en central samordningsfunktion för skolbiblioteken, som skulle kunna fungera som en slags resurspool för pedagogerna.
Forss efterfrågade särskilt konkreta argument för varför kommunen bör satsa på skolbiblioteken, och hon sade sig ha för avsikt att arbeta vidare med frågan. Det håller jag tummarna för!
Skolbiblioteksaktivisten 