Skolbiblioteksmöte med Cecilia Forss

Det har varit en lång sommar. Nu har jag en examen i fickan och arbetslivet har dragit i gång på högsta växel. Tiden över till annat krymper, men jag fortsätter driva skolbiblioteksuppropet i den mån jag hinner. Och även om jag nu är färdigutbildad bibliotekarie så driver jag frågan om skolbibliotek framför allt som förälder – det känns viktigt att poängtera.

På skolorna har höstterminen dragit i gång. Några elever har turen att återvända till en skola med väl utvecklad skolbiblioteksverksamhet, medan andra får klara sig utan. För skolbiblioteksuppropets del kändes det som en passande start på höstterminen att fånga upp den inbjudan till samtal som kommunalpolitiker Cecilia Forss gick ut med i radio i somras och göra den till verklighet.

Det kändes som en stor vinst att mötet faktiskt blev av i går. Med på mötet var jag och tre andra personer: en föräldrarepresentant, en skolbiblioteksrepresentant och en rektor. Vi samtalade om vad ett skolbibliotek rent konkret kan ha för betydelse för en skola och dess elever, men också om vilken betydelse det kan ha på lång sikt för samhället. Vi samtalade också om hur situationen i Uppsala skulle kunna förbättras, för på den punkten tycktes vi vara eniga: Förbättringspotentialen i Uppsala är stor! Vi lyfte särskilt fram att Uppsala saknar en kommunövergripande strategi för hur man ska jobba med medie- och informationskunnighet på skolorna, eftersom det nuvarande biblioteksavtalet endast rör läsning. Men vi pratade även om att det skulle vara önskvärt med en central samordningsfunktion för skolbiblioteken, som skulle kunna fungera som en slags resurspool för pedagogerna.

Forss efterfrågade särskilt konkreta argument för varför kommunen bör satsa på skolbiblioteken, och hon sade sig ha för avsikt att arbeta vidare med frågan. Det håller jag tummarna för!

P4 Uppland uppmärksammar Skolbiblioteksuppropet!

Efter artikeln i Unt i måndags tog P4 Uppland vid. I går intervjuade Åsa Nylander mig om Skolbiblioteksuppropet och bad även Cecilia Forss (M), ordförande för Barn- och ungdomsnämnden, om en kommentar.

Jag har inte lika välsmort munläder som en politiker – särskilt inte i direktsändning – men det är sådant man får ha överseende med när man får möjligheten att prata för sin sak i radio och förhoppningsvis engagera fler.

En del av det jag hade velat säga trillade ur minnet, till exempel:

– utan bemanning är det svårt för ett skolbibliotek att leva upp till de krav som Skolinspektionen ställer. Hur kan ett bibliotek ingå i skolans pedagogiska verksamhet och stödja eleverna lärande om det inte finns någon bibliotekarie? Varför har Skolinspektionen varit så slapphänt i sin bedömning av de kommunala skolbiblioteken?

– förutom stort intresse och engagemang, så besitter biblioteksvärlden en enorm kompetens kring frågor som rör skolbibliotekets verksamhet. Den kompetensen skulle kunna vara en enorm tillgång för skolan.

Cecilia Forss (M) menar i inslaget att budgeten för skolbiblioteken i Uppsala kommun har ökat med 40 % de senaste sju åren. Det låter ju fint, men, säger hon sedan, i den budgeten ingår också läromedel. Att det skulle vara så mycket att hurra över tvivlar jag därför på. Jag kan bara utgå från situationen på mina barns skola där lärare så sent som 2013 sökte pengar från föräldraföreningen för att köpa läromedel (!), och där 50 % av budgeten för bokinköp till skolbiblioteket faktiskt bekostas av föräldraföreningen (det vill säga av oss föräldrar). Är det rimligt att det ska vara så?

Det går att lyssna på inslaget i sin helhet här mellan 09:18-25:58.

 

Läsande förebilder – Gästinlägg av Josefine Henningsson

Header1

Läser brandmän? Vad läser en polis? Vilka lästips ger en hockeytränare?

I Växjö kommun har vi länge haft en grupp där högstadiebibliotekarier, gymnasiebibliotekarier och ungdomsbibliotekarier samarbetat kring tonåringars läsning och genomfört projekt med läsfrämjande som mål med stöd av kulturrådspengar. Läsåret 2012/2013 arbetade vi med att lyfta fram ungdomars förebilder i syfte att ge läsinspiration. Detta med läsande förebilder, och då framför allt mäns roll som sådana, är ju något som diskuterats en hel del den senaste tiden. Vi tänkte att om man jämför att höra en mossig lärare eller bibliotekarie mässa om hur himla bra det är med läsning, för att sedan bli påtvingad en bok, med att i stället höra målvakten i favorithockeylaget eller sångaren i favoritbandet tipsa om sina bästa läsupplevelser, så kanske det sistnämnda ger mer effekt.

Då rapporter visat på att läsförmågan, främst bland pojkar, går neråt var en första tanke att inrikta projektet på just läsovilliga pojkar genom att, något fördomsfullt, lyfta fram läsande förebilder från idrottsvärlden, men vi enades dock om att en bredare uppsättning förebilder var att föredra. Målet var att hitta nya, lite oväntade läsande förebilder och öka elevernas förståelse för att alla slags människor läser – vare sig de är framgångsrika hockeyspelare eller poliser – och därmed ge dem inspiration till egen läsning.

Efter kontakt med förebilderna gav vi oss ut med videokameran och tre enkla frågor (Vad läser du? Varför läser du? och Har du några lästips?) i högsta hugg för att filma förebilderna. De arton filmklipp som blev resultatet av de filmade intervjuerna redigerades för att sedan hamna på bloggen http://lasandeforebilder.vibloggar.nu/där ett nytt inlägg med en eller ett par förebilder dök upp varje skoldag under två veckor i mars förra året.

Under de två veckorna arbetades det med klippen på olika sätt på kommunens högstadie- och gymnasieskolor. På min skola, 7-9-skolan Teleborg Centrum skola, blev dessa veckor med stöd från rektorn utnämnda till ”läsveckor” och lektionstid avsattes för alla elever till att se klippen. Det satsades även på en extra halvtimmes läsning varje dag. Dessa läsveckor blev sedan startskottet för ännu en blogg (http://tclaser.vibloggar.nu/ ) där filmklipp med lästips från elever och personal på skolan lades upp. Tanken här var att hur coola och häftiga förebilder vi än tycker att vi hittar så är jämnåriga kompisar i slutänden ändå de allra bästa förebilderna som påverkar eleverna allra mest.

Här på Teleborg Centrum skola fick projektet med läsande förebilder ett positivt gensvar. Eleverna pratade bland annat om att förebilderna är så ärliga och inte kommer med några pekpinnar och inte är rädda för att säga att de exempelvis inte hinner med att läsa så mycket som de egentligen vill. Flera elever fick även upp ögonen för det här med läsning, och en tjej i 9:an berättade att hon inte läst ordentligt sedan 6:an men att hon nu blivit påmind om och kommit på att det här med läsning ju nästan är något magiskt. Och det är ju precis dit man vill nå!

Josefine Henningsson, skolbibliotekarie på Teleborg Centrum skola i Växjö

Vad betyder skolbiblioteket för eleverna?

Alltför sällan får barn och unga tillfälle att göra sina röster hörda – särskilt i skolbiblioteksdebatten. Vi vuxna tycker en massa och förstår oss på, men bemödar oss sällan med att fråga barnen själva vad skolbiblioteket (förutsatt att de har något) betyder för dem. Uppsalaenkäten gav en fingervisning om vad gymnasielever i Uppsala har för tankar om sina skolbibliotek, vad eleverna på grundskolan tycker vet vi däremot inte.

Nu är ju saken tyvärr den att det inte finns så många bemannade skolbibliotek på Uppsalas grundskolor och alltså inte så många elever att fråga. Men även om det inte finns något underlag för en sådan omfattande enkät som Uppsalaenkäten så kan frågan ställas: “Vad betyder skolbiblioteket för dig?”

Anna-Lotta Jadinge, som är skolbibliotekarie på Valsätraskolan, gjorde just det och fick de här svaren:

Jag gillar skolbiblioteket eftersom jag gillar böcker. Jag behöver inte låna böcker någon annanstans, jag gillar skolbiblioteket.” – Tjej åk 4

Jag tycker om skolbiblioteket för att jag gillar att läsa. Och jag gillar vår bibliotekarie för att hon är snäll.” – tjej åk 4

Skolbiblioteket är en plats där man kan låna spännande böcker och få boktips. Dessutom en lugn plats där man kan sitta och jobba med sitt skolarbete.” – tjej åk 8

Ett fridfullt ställe där jag kan plugga och läsa i lugn och ro. Det är lättare att koncentrera sig där och det känns väldigt skönt.” – kille åk 9

 

Högläsning (på gymnasiet!) – Gästinlägg av Dorothee Grelle och Paula Ekman Karlstam

Tillsammans med läraren i entreprenörskap startade vi 2013 ett högläsningsprojekt i två fordonsettor på gymnasiet. Enligt läraren hade många elever aldrig haft någon som läst högt för dem – många hade inte heller själva läst en hel bok.

Vi valde en bok som passade väldigt bra in i kursplanen: Tro, hopp och burnout av Johan Unenge. Den utspelar sig på ett rekonditioneringsföretag, men handlar också om längtan efter att köra fort – på natten – helst i race med andra (då kom dyrgriparna som lämnades in till rekonditionering väl till pass).1

Vi började läsprojektet i januari och avslutade i maj. Sammanlagt 16 gånger läste jag (Dorothee) för eleverna, oftast i cirka 10 minuter (några gånger blev det längre). I början läste jag alla stycken, senare strök jag en del ställen som inte verkade ha betydelse för handlingen. Det viktigaste stället i boken läste jag under ett 40-minuters-pass. Det var bra att vi hade mycket tid just den gången, för de kapitlen var dramatiska och alla lyssnade intensivt och var med i berättelsen.

Inför varje gång läste jag avsnittet högt i mitt arbetsrum, satte lappar där jag skulle hoppa över, och klockade tiden det tog. Det var viktigt att direkt kunna hitta den rätta betoningen och flytet – när jag någon gång inte hade hunnit förbereda mig lika grundligt märktes det.

När jag hade läst ut Tro, hopp och burnout pratade vi lite om boken tillsammans . Många elever tyckte att Rickard var en schyst brorsa – han kör ju en Dodge! På frågan om de gillade boken skrek många ”JA!”. Jag berättade att jag tyckte att flickorna blev så stereotypt beskrivna, att jag ibland hade svårt att läsa de styckena, men det avfärdades av en tjej – hon tyckte att beskrivningen motsvarade hennes verklighet.

I en skriftlig utvärdering av projektet framkom det att en övervägande majoritet av klassen tyckte att högläsningen hade varit jättebra. De tyckte att det var skönt att få sitta stilla och tyst och bara lyssna på en bra text! En rolig grej som också hände var att eleverna ville veta mer om hur en rekonditioneringsfirma fungerade, vilket gjorde att läraren lät dem ta reda på det och redovisa som en del i undervisningen. Se där hur skönlitteratur visst kan ha förankring i verkligheten!

Det här var ett riktigt roligt projekt som vi gärna gör om!

/Dorothee Grelle och Paula Ekman Karlstam

 

1 Läs mer på Bolands BokBlogg, där en tidigare elev har skrivit om boken.

Uppsalaenkäten 2012

“X i vårat bibliotek finns alltid där för oss och hjälper med allt! Att hitta bra böcker och hitta bra fakta från dessa böcker och sitter mer än gärna och diskuterar och bollar idéer om allt mellan himmel och jord…”

“När vi skulle skriva ett historia PM så hjälpte våra bibliotekarier oss väldigt mycket med fakta sökandet och upplägget för PM:et fick jag bättre betyg på det PM:et än det jag hade skrivit innan utan bibliotekets hjälp.”

Det här är några av de kommentarer som gymnasieelever lämnat i en enkät om hur de upplever sitt skolbibliotek. Enkäten genomfördes på kommunala gymnasiebibliotek i Uppsala 2012. Av elevernas svar framkommer att ett bemannat skolbibliotek kan ha stor betydelse. Och jag skulle tro att det inte bara gäller gymnasiet.

Enkäten kan läsas i sin helhet här.

 

Gästinlägg av Josefine Fritsch

 Böcker som inte lånats ut på flera år blev helt plötsligt utlånade gång på gång och även reserverade.

 

Hej!

Jag heter Josefine Fritsch och jag är skolbibliotekarie på Vaksalaskolan i Uppsala (F-9).

Jag började på Vaksalaskolan i augusti 2013 på 50% som nyutexaminerad bibliotekarie. När jag tog över var biblioteket i eftersatt skick. Jag förstår att lärarna som då ansvarade för biblioteket var tvungna att prioritera annat. Jag fick nyckeln i handen och blev visad till lokalen. Vilken utmaning! Jag fick göra vad jag ville, inom rimliga gränser, och sätta min egen prägel på verksamheten!

Nu nio månader senare inser jag att allting tar mycket, mycket längre tid än vad man tror. I och med att en stor del av det som fanns i datorsystemet inte stämde överens med verkligheten – exempelvis att böcker var försvunna, stod på fel plats eller hade fel signum – började jag med att gå igenom beståndet… Och det håller jag fortfarande på med. Jag har, så långt jag har hunnit, tagit varje bok och kontrollerat att det står rätt signum, att det är rätt information på boken och i systemet. I min fantasi trodde jag att jag skulle vara klar på några månader. Men samtidigt som detta görs ska ju också ordinarie verksamhet underhållas. Alltså bibliotekstid och högläsning för f-3, bibliotekstid för år 4-5, beställning av böcker, hantering av böcker, vara tillgänglig när elever kommer in och vill ha hjälp, vara tillgänglig när lärare kommer in och vill ha hjälp och så vidare…

Jag gallrade rejält bland bilderböckerna och fick Hcf-hyllan i ordning. Böcker som inte lånats ut på flera år blev helt plötsligt utlånade gång på gång och även reserverade. Elever uttryckte sin fascination över att de fick låna HEM böcker och att de kunde ställa sig i kö på de böcker de ville läsa. Jag bestämde mig för att ställa de utgallrade böckerna i en hylla och satte en skylt med VARSÅGODA! på. Vilken succé! Elever frågade: -FÅR vi verkligen böckerna? Att ta hem? Och behålla för alltid? Glädjen i barnens ögon och leenden är en ”lisa för själen”. Känslan av att vara en del av barnens skolliv och att känna att man gör en insats är fantastisk.

Mitt i allt detta behövde jag inventera klassuppsättningarna, många lärare kom och frågade vad som fanns, och jag kände att jag inte riktigt hade koll då vissa uppsättningar fanns i ett separat rum och andra stod ute i hyllorna. Ett enormt jobb för en ensam bibliotekarie med ett begränsat antal timmar till sitt förfogande. Efter mycket om och men är jag nu i stort sett färdig och har gått igenom ungefär 1000 böcker!

När jag började mitt arbete hade jag högtflygande planer. Som det ser ut nu har det inte funnits möjlighet att genomföra så många av dessa. Just nu ligger fokus på de lägre årskurserna och de äldre barnen/ungdomarna kommer i skymundan. Jag vill undervisa i källkritik och informationssökning med de äldre årskurserna, det är det jag är utbildad för. Jag vill ha bokprat med olika klasser, det är det jag är utbildad för. Jag vill ha samarbete med pedagogerna och ge eleverna den hjälp de behöver, det är det jag är utbildad för. Det finns oändliga möjligheter…

Tyvärr går mycket av tiden åt till att gå igenom beståndet och inventera och sortera. Jag har insett att det här första året kommer att få vara ett inkörningsår och att mina planer får införlivas nästa läsår. Dock har jag fått indikationer på att jag inte kommer att få vara kvar som skolbibliotekarie på Vaksalaskolan på grund av att ekonomin inte tillåter det. Om så skulle ske så försvinner också den kompetens som en utbildad bibliotekarie har och alla de oändliga möjligheterna…